allt under himlen

Eftersom vädret såg ut att bli allt annat än trevligt bestämde vi oss för att åka in till Malmö och gå på bio. Igen. Köpte biljetter via nätet, till Indiana Jones och Kristalldödskallens rike.

När vi kom fram till Malmö var vädret… strålande sol och varmt och skönt…
Dagens lunch blev "kinamat" i solskenet på Gustaf Adolfs torg. Gott!

Vi hade lite tid på oss innan filmen skulle börja, så vi strosade omkring lite hit och dit. Tillbringade en stund i en liten park (jag tror den heter Raoul Wallenbergs Park), där såg vi den här söta fågeln (vad är för sort har jag ingen som helst aning om, är det en måsunge kanske?):

En kul fontän hittade vi också:

Det fanns en "låda" med en massa knappar man kunde trycka på för att få igång olika delar av fontänen.

I en jättefin affär bredvid torget (minns inte vad den hette, men de sålde kläder i ekologisk bomull och block och pennor och fotoalbum och väskor och allt möjligt. Allt miljövänligt, så där. Mycket fint fanns det där.) fick Junior köpa sig ett stort fint block och en penna med guldbläck, sedan slog vi oss ned på en bänk och Junior satt och skrev dikter en stund.

Filmen var jättebra, full fart hela tiden. Och Indy himself är ju rätt… trevlig… att vila ögonen på. Om man säger så. Efter filmen gick vi direkt till stationen (yes, ni läste rätt - numer hittar jag hela vägen mellan stationen och Filmstaden, och med vissa små svängar utåt sidorna längs vägen också. Det ni!!) och tog tåget till Ystad.

Detta är en av anledningarna till att jag älskar Skåne så mycket: det öppna landskapet. Böljande, mjuka fält och kullar och en enorm himmel! Jag blir alldeles salig inuti när jag tittar på den här bilden!

Där blev vi bjudna på goood mat (crepes resp. pannkakor) och så fick vi träffa Doktor Böhlander och Emil också, å så roligt! (Och Junior fick sig lite mer Pelle-gos, något han verkligen längtat efter sen sist!)

Kvällen avslutades med kaffe på stranden nere vid småbåtshamnen.

Underbart underbart underbart! Så härligt att bara sitta där och småprata och njuta av vågorna och kvällshimlen och sällskapet!

Junior och jag gick ner till vattnet och stod där och bara njöt. Vågor och vind och frisk luft och sommarkväll… så där ljuvligt så man nästan vill gråta för att man knappt står ut.

Och rätt som det är, när man står där och suger i sig av allt det ljuvliga, då blir man överraskad av en våg med extra fart i, en som når längre upp på stranden än de andra…

Och då blir man blöt om fötter och skor. Väldigt blöt. Varken jag eller Junior hann undan.

Det blev bara ungefär en timme på stranden, sedan var det dags för Junior och mig att gå (klafs, klafs i blöööta skor) till stationen, men den stunden räckte för att ge oss en fantastiskt fin avslutning på vår härliga semester!

När vi kom tillbaka till vandrarhemmet somnade Junior nästan genast, medan jag packade alla våra saker innan jag också ramlade i säng. Trött, trött.

I morse packade vi det sista och städade rummet och lämnade in nyckeln. Därefter begav vi oss ut för att äta frukost någonstans. Det blev på Conditori Centrum i Skurup, alldeles nära stationen.

När vi var nöjda tog vi tåget in till Malmö och där spenderade vi några ganska långa och ganska tråkiga timmar i väntan på att få kliva på tåget. Vi hade mycket väl hunnit med en tur till Ystad eller upp på stan i Malmö, men vi var så trötta och hade så många väskor, vi orkade inte. Istället fikade vi, läste och åt en jättegod lunch på O’Leary’s (tror jag det hette).

Kl 15 började vi den långa resan tillbaka till Storskogen. Många mil är det (58 stycken, faktiskt). Och resan norrut känns alltid minst tio gånger längre än den söderut.

Resan gick bra och vi var framme i Storskogen vid 21-tiden. Trötta men verkligen jättenöjda med vår Skånevecka!

Och vädret här uppe? Samma som när vi for…

Nästan, nästan framme. Och landskapet är ett helt annat. Skog, skog, skog.

Och nu är klockan en bra bit efter midnatt trots att jag sa att jag skulle lägga mig tidigt ikväll… Mer än trött är jag och ont lite här och var har jag och läääängtar hem gör jag.

Imorgon ska Sambon förhoppningsvis bli av med gipset och sedan åker han iväg till nya jobbet och blir där några dagar. Då blir det bara jag och Junior här. Och hundarna förstås (ååå, Brunis gör mig galen - han har varit som ett plåster på mig sen vi kom hem, jag snubblar över honom vart jag än går). Och mössen. Och fladdermusen och grävlingarna. Och en miljard knott.

Godnatt!